(Nej, det här inlägget handlar absolut inte om mig och Fredrik utan mer

om mig själv. Fredrik och jag har det jätte bra och jag älskar honom över allt annat!)

Allting kan krascha så fort så allt allt går från upp till ner.

Det är mycket nu. Nästan för mycket för mig.

Är stressad till tusen.

Alla tänker "Jag vet hur det känns, jag har vrit där"

eller "sluta gnäll det finns värre saker att oroa sig för, tänk frammåt".

Men det är inte att bara GOGOGO for it hela tiden.

Ibland måste man stanna upp och tänka efter.

Några personliga grejer jag inte tänker ta upp här och även

andra saker som skolan, sjukhus (hälsan), flytten med mamma o.s.v

JAG ÄR STRESSAD.

Som vi bestämde jag och min "mentor" (inte på skolan, utan en annan

utbildad peson jag går o pratar hos) sa att fortsätter jag såhär

så kommer jag gå in väggen. Jag måste lägga upp delmål som jag ska

ta mig till innan jag tar tag i nästa grej.

Jag måste ta det lugnare för att må bra och börja tänka på mig själv.

Jag blev ju inte gladare och mådde bättre av att jag va till sjukhuset idag

på gyn undersökning för att kolla den lilla cystan dom hittade för några månder sen.

Saken blev inte alls bättre av att den har växt och är mer eller mindre

4 cm stor och jag kanske ska få operera mig igen.

En sak till att gå och tänka på och undra hur det kommer bli. JAG ORKAR INTE!

Måste ta det lugnare och omringa mig själv i den omgivnigen jag trivs bäst i

och folk jag gillar för att få en push frammåt igen.

Nu gäller det att sätta upp delmål och ta sig frammåt!

Vill framför allt tacka min "mentor" som hjälpt mig med samtal och stöd under en tid, min underbara pojkvän Fredrik Lövgren som finns vid mig och stöttar mig och hjälper mig

och älskar mig för var dag som går. Min kärlek till dig blir bara större och större fö varje dag! Och mina vänner, tack! <3